Ämne

Presentationer

Medlemsberättelse

Av | Aktuellt, Presentationer

Mitt namn är Advan och är medlem i Falkenbergs Fontänhus sedan några år tillbaka. Jag var på ett besök med en annan verksamhet och blev mer nyfiken på fontänhuset. Jag gick till slut på ett så kallad intromöte och fick veta mer om vad man gör här och bli bekant med medlemmar och personal. En tid har flytt sedan dess. Jag har varit med i otaliga torsdagskvällar och har fått bära ansvaret för vår tidning som både redaktionschef och ansvarig utgivare.
Jag tycker om fontänhusmodellen på så sätt att här bedrivs inte psykiatrisk vård eller terapi. Det hade annars skrämt iväg många med psykisk ohälsa. Det hindrar inte folk från att må dåligt, eftersom måendet är snabbt föränderligt och det kan man förstå.
Vad gör vi på fontänhuset? Jo, vi målar och skriver, spelar och sjunger, bakar och fikar, reser till platser och gör roliga saker ihop med mera. För vissa upplevs fontänhuset som en stor familj och kan ha betytt mycket i deras liv, såsom att ha funnit vänner för livet eller så har fontänhuset varit ett gott stöd i deras liv.
På fontänhuset utvecklas vi som individer i en gemenskap; utbyter tankar och idéer, hjälper och stöttar och för varandra framåt. Personalen är venerna i verksamheten och riktlinjerna vår ryggrad och medlemmarna själva syftet, och målet är vår framtid, som ska skänka oss det i livet som vi strävar efter.
Fontänhuset utvecklas ständigt och är i full rullning. Vi har exempelvis startat upp ungdomsprojektet Ung Aktiv Kraft. Jag har redan stiftat nya bekantskaper, både med nyanställda och nya medlemmar. Jag spår en lysande framtid för vårt fontänhus även i fortsättningen. Jag hoppas också att nya fontänhus poppar upp i Sverige. Visionen? Ett fontänhus i varje stad i hela Sverige!

Fontänhuset gav mig nytt liv

Av | Arkiverade aktiviteter, Presentationer, Sociala aktiviteter

Fontänhuset gav mig nytt liv

Det är Lördag och det är slutet av 2011. Jag ska för första gången hålla en föreläsning på ca 30 min inför uppskattningsvis 50-60 personer. I samband med detta får jag för första gången på mycket, mycket länge träffa mina föräldrar som jag varit tvungen att skära av kontakten med pga min dåvarande fru.
Föreläsningen gick galant. Men när vi kommit hem varade friden inte länge. Jag fick snabbt veta hur missnöjd hon var med mötet med mina föräldrar, för JAG hade inte sett till att hon blev tillräcklig engagerad. Så till sist skrek hon till mig: ”Gå och häng dig eller nåt!” I min uppgivenhet svarade jag: ”Du, det ska jag fanimej göra.”
För att inte dra ut alltför mycket på denna historia så gör jag ett litet sammandrag av vad som följde sen. Förutom detta försök gjorde jag ett till bara en vecka senare och blev då inlagd på sluten psykiatrisk vård. Jag fortsatte sedan i öppenvården. Men efter en tid hände en sak som blev ett uppvaknande för mig, och jag lämnade den destruktiva relationen.
Jag hamnade i ett slags vakuum kan man väl säga. Jag kom tillbaka till Falkenberg, började ganska snart jobba och gjorde det på heltid fram till februari 2013. Då gick jag i väggen. Snart utlöstes depression på nytt, tillsammans med ångest och självmordstankar. Men nästan samtidigt lyckades jag få kontakt med Fontänhuset. Innan hade jag med den kraft jag fortfarande hade kvar hålla skenet uppe, tack vare hur jag blivit bemött och behandlad fram till då. Men när jag besökte huset och fick veta hur det fungerar kände jag att jag kunde sänka garden, slappna av och låta mig själv nå botten. Men det innebar också vändningen.
Från omkring april till november samma år (2013) hade jag en period där jag låg på sluten psykiatrisk vård i omgångar. Kan väl inte påstå att det gjorde speciellt mycket nytta i sig att ligga på sluten avdelning, samtidigt som det många gånger var min smala räddning. Men det var min tid på och kontakt med Fontänhuset som gjorde att min utveckling kunde vända och gå åt rätt håll. Hur bidrog de till detta?
Första faktorn var att de mötte mig där jag var just då. Inte nog med det, jag kunde till och med tillåta mig sjunka ännu djupare. Man skulle kunna likna det vid en bounce (studs). I och med att jag släppte garden och åkte ner på botten började det också gå uppåt. 2014 var ett helt enormt år för mig där jag utvecklades mer än någonsin som person! Då gjorde jag bland annat en utredning som mynnade ut i diagnosen ASD (Autism Spectrum Disorder), tidigare Asperger. Jag minns hur jag kände när jag fick detta besked: ”Det här kan jag ha fördel av!” Och det har jag haft. I slutet av 2014, november tror jag det var, hände en intressant sak.

Jag brukade titta på Fråga Doktorn på måndag-kvällar. En kväll var temat självmordstankar och en av gästerna, som också är ambassadör för (H)järnkoll, titulerade sig ”personlig utvecklare”. Plötsligt slogs jag bara av tanken: Nu vet jag vad jag ska göra! Och så var fröet sått till en affärsidé. Idag är affärsidén utarbetad. Den går ut på föreläsningar och jag har även gått utbildning i motiverande samtal. Även andra saker har jag på sikt tänkt utöka verksamheten med, så som standup.
Hade jag inte fått kontakt med Fontänhuset, blivit sedd, bemött rätt, fått mina resurser upptäckta och använda, då hade jag inte varit den jag är idag. Eller rättare sagt, jag hade inte varit något alls för jag hade förmodligen varit död!

FONTÄNHUSET HAR RÄDDAT MITT LIV!!!!!

John Johansson

Rolf Karlsson berättar om när han kom till Fontänhuset första gången, på engelska!

Av | Arkiverade aktiviteter, Händer i Huset, Presentationer, Sociala aktiviteter

My speech

Fountain house have been something like a second home for me. Only to receive food is elementary needs for me. And sometimes I have been sick, the protection and community gave me something really important. When I have a work to do after a period of sickness, it meant so much for me to have Fountain house. I remember once when a man said to me: you shall be healthy from your sickness. In the same time I had training in the kitchen. And this training was so much important for me. This meant for me, I had a place to spend my time, training myself to make recovery. I only worked three hours, but it was so much important. I trained myself in discipline and to come back to normal routines.

Fountain house was something that I needed for a long time, now it is thirteen years. When we started at that time we began from the real beginning. We were in another place at that time, much more little than today. From the beginning it was not so organized, and we hired workers, we who were members choose staff at that time. It began with the leader of Fountain house, he came to my home and advocated for me to begin as a member. I was number one and he convinced me to begin being a member. More members were added and the group increased. This group choosed worker in a kind of jury, to decide what workers we should employed.

After some time the first leader stopped working, and one of the workers continued as a leader. This is important, because without a leader it won´t work having a clubhouse. The name of this leader was Gitte Palo, and it meant we could continue. After some time we get a new leader Lennart Johansson, and later our financial situation went so bad for us we couldn´t continue with a staff, we had to kick three women from working because we had no money. They leave all together because they wanted to rescue the clubhouse from being without money.  We continued The Fountain house with one leader and only members. We needed to choose two member leaders, and we continued. After sometime we had finances again to employ a new staff. When we came to this big place, we were firm as a clubhouse.

In thirteen years we have made Fontänhuskällan, the newspaper for Fountain house Falkenberg. Maybe it has meant a lot for our reputation. We make six to eight newspapers a year. I have written almost in every newspaper, since the beginning. Fountain house Falkenberg is now really big compared to how it was from the beginning. All members haven´t stayed for as long time as some of us. We have had new workers and staff, from the beginning. Also the president Lennart Johansson has not being with us all the time. He is the leader that has been here for the longest time.

I am grateful for the help I have got through Fountain house. I was elected to go to the world conference in Stockholm 2011, in summertime.

I am not so rich I can go to Hotels in Sweden, but through this Clubhouse I have visited several hotels because of Swedish conferences, and other kinds of meeting.

I believe Fountain house have been necessary for me as a member.

Rolf Karlsson, 2013-05-08, Falkenberg

Mikael

Av | Aktuellt, Arkiverade aktiviteter, Presentationer, Sociala aktiviteter

Hejsan!

Mikael var namnet, och jag är en kille på 20 år (fyller 21 i december). Jag har snart varit medlem på Fontänhuset i 2 år på både gott och ont.  Innan jag kom hit så vandrade jag mellan lönlösa praktiker på diverse olika ställen. Så som jag minns det så fick jag höra talas om Fontänhuset av olika personer som pratade gott om det och tyckte att det var något som jag skulle testa. Jag var inte så jätte pigg på idén men till slut så jag gav det ett försök, vad hade jag att förlora? Jag blev inbokad på ett ”intromöte” som det hette och begav mig hit en vacker dag med en handledare (eller) praktik ansvarig från IVP (Individuella programmet på gymnasiet). Jag och Eva (som handledaren hette) mötte upp en kvinna vid receptionen som hälsade oss välkomna med ett stort leende. Hon verkade trevlig tänkte jag och följde med när hon lotsade oss upp mot andra våningen. Kvinnan hette Linda, och Linda placerade mig och Eva vid ett bord med en ”gubbe” som hette Lasse. Lasse skulle jag så småningom träffa ett tag senare när jag vilsen dök upp en dag på Fontänhuset och jag är skyldig honom ett STORT tack för att han (så som jag såg det) tog mig under sina ”vingar” och hjälpte mig att känna trygghet. Om jag återgår till intromötet så minns jag att vi gick på en rundvandring av huset och jag fick veta vad det fanns för olika uppgifter och vad man kunde göra. Jag var fortfarande tveksam när jag och Eva åkte därifrån och det skulle dröja ett tag innan jag tog mod till mig och kom tillbaka. En dag när jag var uppgiven och tristessen var som störst funderade jag på vad jag skulle hitta på och fick idén att jag kanske skulle ge Fontänhuset en chans i alla fall. Jag gick in i huset och såg mig omkring, Var är alla? tänkte jag. Jag smög upp för trappan till andra våningen i hopp om att hitta en vänlig själ som kunde hjälpa mig. Och DÄR satt Lasse (tack gode gud för det), som jag hade träffat på intromötet och jag gick tveksam fram till honom och sa hej… Hej du, fick jag tillbaks som svar och jag kände att det är något fint med den där gubben. Lasse hjälpte mig till köket där jag fick testa på att laga mat, Och på den vägen är det! Idag studerar jag svenska på Vux och upptill det så hänger jag på Fontänhuset. Målet är att bli klar med mina studier i lagom takt för att senare i framtiden söka in till en Fritidsledarutbildning . Jag älskar att träna och rekommenderar starkt Fontänhusets tränings rum där jag försöker att vara några gånger i veckan.

Utan Fontänhuset och dess medlemmar så vet jag inte om jag hade orkat den resa som jag har gått igenom under snart 2 år, och jag vill ge ett STORT TACK till alla och ett speciellt tack till Lena som har hjälp mig på vägen och fått mig att inse att jag inte är psykiskt sjuk, jag är bara UNIK!

 

Mvh Mikael Melander!

Pontus

Av | Arkiverade aktiviteter, Presentationer, Sociala aktiviteter, Torsdagsaktiviteter

Hej, jag heter Pontus och är 17 år. Innan jag kom till Falkenbergs Fontänhus så satt jag bara hemma då jag hade hoppat av mitt dåvarande program på Gymnasiet p.ga olika orsaker, till en början var det väldigt skönt att bara sitta hemma men det blir rätt så snabbt långtråkigt. Jag står just nu inskriven på Individuella Programmet på Falkenbergs Gymnasieskola och har haft min praktik här på Falkenbergs Fontänhus i snart 8 månader. Varför jag ville vara på Fontänhuset? Ja, jag ville vara på en praktikplats där man får daglig kontakt med människor som ser en för den man är och känna att det alltid finns någon som uppskattar mina olika förmågor, om någon hade frågat mig vad jag gör på Fontänhuset så skulle jag förmodligen svara att jag har ingen aning, varje dag finns det nya saker som behöver göras.

Undrar du om just du skulle passa på Fontänhuset? Tveka inte med att höra av dig, vi blir alltid glada av nya människor :)

Estelle

Av | Arkiverade aktiviteter, Presentationer, Sociala aktiviteter

Hej!

Jag heter Estelle och jag är 16år. Jag går på Falkenbergs Gymnasieskola, friskvårdsprogrammet.

Jag har haft min apu här i två veckor och jag har trivts jätte bra och jag tycker det har varit väldigt roligt och givande.

Innan jag kom hit första dagen var jag lite nervös för jag visste inte vad som väntade. Hur människor här var och vad det var jag skulle få göra här under mina två, då jag inte riktigt visste hur fontänhuset jobbade. Men detta försvann snabbt då medlemmarna och handledarna var väldigt trevliga, öppna och välkomnande. Jag är väldigt glad över att jag har fått vara här och jag har trivts jätte bra. Jag är glad över att jag har fått träffa och lära känna många härliga och helt fantastiska människor!

Kram Estelle.

Simon

Av | Arkiverade aktiviteter, Presentationer, Sociala aktiviteter

Simon på skapande verkstad

Hej!

Mitt namn är Simon och jag är 23 år.  Jag har nu varit här på Fontänhuset i ca 5 veckor och trivs väldigt bra. Här får man vara den man är och man blir respekterad. Jag bor i Falkenberg och har gjort det i ca 4 år. På min fritid sitter jag en del vid datorn. Tycker väldig mycket om att måla, skissa på tatueringar och att tatuera.